Hjälp! detta bloggande skapar en viss prestationångest hos mig. Varför ? jo därför jag tror att jag skall skriva en avhandling på C & M Lärandet av i morgon, som alla skall läsa och kritisera. När jag väl har sansat mig och funderat på den här uppgiften. Kommer jag fram till att sänka ambitionen och bara skriva. Det får bära eller brista.
Jag reflekterar!!!!
Att efara det vi vill lära oss, är för mig ett naturligt sätt att förstå saker på. Detta diskuteras i C& M i kap 4. Att erfar något innebär att urskilja delar av det vi erfar samt att relatera dessa delar till varandra och till helheten(Svensson1984) Mycket intresant,jag kommer läsa mer om erfarandet. Men efter jag har läst kapitlet så är jag brydd. Jag tycker kapitlets innehåll är en upprepning av vad som tidigare skrivits. Mäniniskor, elever /barn har olika erfarenheter därmed olika sätt att erfara saker på upprepas av olika forskare med olika nyanser .
Tex. Att få en uppgift tex i matematik kan ge 3 olika sätt att lösa denna uppgift på enligt Kroksmark som återger studier av (Jonsson, 1919) Jonsson menar därmed ochså att eleven kan uppfatta uppgiftens problem och lösning på olika sätt på olika tillfällen. Vad beror detta på ? Enligt Jonsson beror detta på elevernas skilda kvaliteer av kunskaper och färdigheter. Även Dufvenberg(1894) tar upp denna frågeställning. Dufvenberg påvisar att vad eleverna lär är inte nödvändigtvis vad som står i boken.
Ja , den här frågeställning är för oss idag inte något ny, som tur är.
Frågan är Hur vi som nutida lärare skall gå vidare med lärandet? Är frågan Vad vi ska lära eleverna eller Hur vi lär eleverna ?Vad är viktigast ?
Enlig Cargren & Marton del 1 håller läraryrket att skifta till från en Hur- till en Vad- kultur, fr. undervisning till lärande. Det är viktigt att fråga sig som lärare vad det innebär för eleven att förstå innebörden av att lära sig.Vad är det.viktigast i en matematik uppgift, Det är inte lika relevant att fråga sig HUR lär jag eleven den här matematik uppgiften.
Reflektion 2
Följande kapitel 5 handlar om olika studier om lärande och jag har svårt att följa med, eftersom språket är svårsmält i mellanåt. Däremot blir det intressant de sista sidorna (s.175-178) i stycket
Bortom klassundervisningen. Där diskuteras problematiken inom individuellt lärande och traditionell klassundervisning. Det sisnämnda fungerar endast om man har en homogen klass där alla har likvärdiga kunskaper. Det individuella lärandet har ökat och har blivit ett problem för lärarna att hålla ihop gruppen. Dvs att komma vidare i lärandet har blivit begränsat då själva undervisningen/genomgångarna har minskat då eleverna befinner sig på olika ställen.
Detta får till följd att eleverna kan tappa motivationen och sammanhanget för att lära sig något nytt.Carlgren &Marton tror inte att individuellt lärandet kan ersätta undervisningen., hur skickliga uppgifterna än är. Jag kan bara enbart hålla med. Men jag tror att framtidens lärande ser ut så eftersom elevernas kunskaper och inlärningsförmåga ser så olika ut. Det är upp till oss nya lärare att hitta en balans där emellan.
Må gott/pillan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar